Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Therapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men med varmt hopp. Han hyllar saledes väl sin åsigt allvarligt
och kraftfullt, men vill dock derigenom hvarken förtrycka det
förflutna eller hämmande motverka det tillkommandes utveckling.
Sydenham tillegnade sig den inom methodiska skolan först
uppkomna, men sedermera af Qalenus i fullständigare form
utarbetade läran om *rd*r|*c eller indicationen. Denna lära utgör det
hufvudsakliga utvecklingsmedlet för therapiens theori, och
ofullkomligheten af den sednare ätven i jemförelse med medicinens öfriga
specialdiscipliner, synes mig till en stor del böra härledas ifrån
försummelse af den förras cultur. Indicationen är bestämningen af den
therapentiska åtgärdens egentliga ändamål. Denna bestämning kan
åter icke äga rum, utan att den grundar sig på säker insigt uti
den ifrågavarande åtgärdens verkliga betydelse och nödvändiga
verkan. När äter den sålunda uppkommande indicationen
saramanstäl-les med en bestämd sjukdomsfovm och blir tillämpad för
ändamålet af dennas botande, uppkommer den speciella practiska principen
för dess användande. Indicationen är i följd häraf tvåfaldig;
antingen abstract och allmän eller concret och speciell. Den förra har att
uppgifva en bestämd verkan på organismen såsom ändamål; den
sednare åter den inflytelse, hvilken en sådan verkan har på en
sjukdoms botande. Genom den förra uppkomma de så kallade allmän
na methoderna, hvilka hvar och en för sig fullstäudigt skola
sammanfatta alla de åtgärder, hvarigenom den åsyftade verkan kan
åstadkommas. Genom den sednare åter de speciella mcthoderna eller
curplanerna, som hafva till uppgift, att genom sammansättning och
modification af de allmänna methoderna afpassa och rigta dem emot
bestämda sjukdomsformer. Härpå beror skilnaden emellan allmän
och speciell therapi.
Den blott empiriska therapieu dereraot åtnöjer sig med den
genom erfareuheten uppkomna kännedomen af den verkan, de
thera-peutiska åtgärderna synas hafva på vissa sjukdomsfall, utan att
närmare undersöka den egeutliga grunden för en sådan verkan eller det
bestämda förhållande, hvari denna står till sjukdomsprocessens olika
momenter. Den anser ock vanligen en sådan undersökning både för
omöjlig, onödig och skadlig samt fördömer allt bemödande dertill, såsom
hinderligt for sin frihet och framgång. Då den theoretiska
empirismen vill att man icke skall förstå hvad man ser, förkastar den
practiska lika ihärdigt allt bemödande att förstå hvad man gör. Så
crass och vidrig en sådan protest emot förståndets sträfvande och
magt äfven må förekomma hvarje tänkande varelse, kan man dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
