Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenham och Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunskap, äfven säkrare än de flesta audra måste leda till detta den
religiösa öfvertygelsens högre mål och således äfven till insigt
der-uti, att den timliga varelsens räddning och lycka icke är det
högsta. menniskan har att eftersträfva.
Det vore orättvist att påstå, det förtjensten att hafva gjort den
christliga menniskokärlekens djnpt genomgripande och hela
menni-skoslägtet omfattande lag till läkarekonstens practiska princip
ensamt tillkommer Sydenham. Tvärtom hafva flera, äfven ibland hans
föregångare och samtida, uppfattat medicinens stora syftemål
derige-nom att de med densamma införlifvat Christendomens löfte och hopp,
men detta införlifvande kunde af dem icke ske fullkomligt, emedan
den vetenskapliga åsigt, de i afseende på sjelfva medicinen och
uppfattandet af lifsprocessens inre grund det oaktadt bibehöllo, var
vä-sendtligen fjendtlig emot denna högre practiska tendens och dess
religiösa rot. Så var det händelsen med den materialism, hvilken den
för ötrigt vördnadsvärde Willis hyllade, och den dynamism, som
be-herrskade den i practiskt afseende så fritt och sannt tänkande
Bag-livis theoretiska meningar. Den djupa motsägelse, som äger rum
emellan sådana theoretiska meningar och den christliga
menniskokärlekens practiska princip, gör att försöken att med hvarandra
in-förlifva dem, icke kunna blifva varaktiga. Den tänkesättets
personliga fromhet, ifrän hvilken de utgå, har uti den på samma gång
adopterade vetenskapliga åsigten en afgjord, ehuru ofta hemligt
verkande fiende, som slutligen vinner seger hos hvar och en, som ej
förmår åtminstone undvika dess inflytelse. Men detta sker dock
oftare än man i allmänhet tror. Den der slags vetenskapen, som
hemligen fräter på konstens religiösa rot, öfvergifves vid mognare år af
den, som i den sednares utöfning är varm och trogen, och hvad som
deraf är qvar, bibehålies blott för syns skull och utgör eii
skuggbild, som stundom förevisas för att bibringa både innehafvaren sjelf
och andra den illusoriska föreställningen om en vetenskaplig
öfver-tygelse, som i sjelfva verket icke finnes. Så förhåller det sig
dere-mot icke med den, lifvets positiva betydelse religiöst uppfattande,
Hippocratiska medicinen, hvilken genom Sydenham blef underordnad
Christendomens practiska rigtning. Hon är nämligen i Sin syftning
icke emot den sednare fjendtlig, utan kan blifva detta endast
deri-genom, att hon, otrogen sin egen utvecklingsprincip, gör sig sjelf
stationär. Att hon åter icke blifvit det sednare och derigenom
förvandlad till blott en liflös fornlemning, har hufvudsakligen sin grund
deruti, att hon blifvit fattad och åtminstone i practiskt afteende ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
