Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedshelsning till lärjungar och studiikamrater (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon oförståndigare och förderfligare ordförvexling kan göras, än den nu
s& ofta och vämjeligt brukliga, emellan empiriskt och practiskt. Endast
mycket små handlingar kunna stå på verkligt empirisk grund, och i
sjelfva verket icke en gång dessa, ty vana eller routine är något
helt annat än empiri. Empirien har helt och hållet theoretisk
betydelse, och för tankens theoretiska utveckling är den ett alldeles
nödvändigt vilkor. Det är först genom sin emancipation ifrån
tankens magt och sitt försök att blifva dess bestämmande kraft och
utgångspunkt, som den öfvergår till empirism och blir, såsom medel
för culturens befordran, förkastlig.
För att handlingen skall leda till vetenskap och vishet, måste
den å ena sidan vara stor, intränga till mensklighetens inre
gemensamma lif och verka till förändring af dess character eller ställning,
och å den andra, till sin princip och sitt syftemål god eller, som är
detsamma, såsom medel underlydande mensklighetens verkliga
bestämmelse. Ytterligare måste den förstå sig sjelf, hafva insigt uti
den princip, ifrån hvilken den utgår, i det mål den söker, i de
medel den använder, i de motståndskrafter, med hvilka den måste
kämpa. Baco säger någorstädes — watt då menniskan förstår hvad hon
gör, har hon en större vishet, än då hon förstår blott hvad hon seru
— och detta är verklig sanning. Ibland de menniskans handlingar,
som hafva denna högre betydelse, är medicinen väl icke den
största, såvidt man icke vill utsträcka dess begrepp vida öfver de
grän-sor, inom hvilka den nu lefver och verkar, men den rigtar sig mer
omedelbart emot djupet än någon annan. Den måste genomtränga
förgängelsen, kämpa med dess förstöringskrafter och midt ibland dess
förfärliga uppträden efterleta lifvets förborgade källa, för att rigta
dess flöde emot den af förstöring genomgripna varelsen, till dess
återställande och räddning. Läkarekonstens idkare måste derföre, om
han verkligen skall kunna sägas hafva insigt i betydelsen af sin
verksamhet, vara en vis man, och hans yrke genomträngdt af tankens magt,
och deraf fullständigt skärskådadt och förklaradt, måste vara verklig
vetenskap, i detta ords ädlaste och bästa mening. Att åter påstå, det
medicinen, sådan den nu träder fram i förgrunden, bär denna prägel
af vetenskaplig insigt i sig sjelf och sin betydelse, vore ett tomt och
öfvermodigt skryt, ty hon år, såsom redan mer än en gång är sagdt,
ännu vetenskapligt omyndig, och detta måste hon begripa, så snart
tankefrihetens längtan vaknar i hennes idkares inre. Men å andra
sidan skulle det vara i den högsta grad orättvist att påstå, det
medicinens culturhistoria, betraktad såsom ett helt, saknar detta dju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
