- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
54

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han bäste vän blef en luggsliten, utsvulten målar-
lärling, som svalt för att skaffa sig pengar till färg, en af
dessa våldsamma konstentusiaster, hvars inre glöd förtär
dem. Han hette Sandberg och arbetade dagen i ände på
en verkstad för att slippa hungra, på kvällarne tecknade
han för all kunna lefva och blifva något. Umgänget med
den lille, magre Sandberg, hvars djärfva tillförsigt satte
lif i alla, gaf Sven en ny stöt uppåt, framåt. Han rycktes
med af kamratens bålstora fraser, lärde sig att se med
hans ögon, hvilka bakom det yttre omhöljet alltid sökte
kärnan, och tillegnade sig en god del af den andres vilda
hängifvenhet för konsten, i hvilken Sandberg inbegrep allt
stort och ädelt.

I hvarandras sällskap ströfvade de bägge blifvande
konstnärerna milslångt utanför staden. Öfverallt fann Sand-
berg någonting vackert, någonting sevärdt, på hvilket han
pekade, och då såg äfven Sven detsamma.

— Konst är lif — skrek Sandberg ibland, och hans
störa ögon strålade af en sällsam eld, men så blef han
hastigt missmodig och nedstämd. — Det är futtigt, f—n
så futtigt att ej vara mer än människa!

— Hvarför det? — frågade Sven, som efter föräldrarne
ärft mycket af deras nyktra lugn.

— Hvarför, hvarför? Hur kan du fråga så? — utro-
pade Sandberg otåligt. — Jag kommer ju aldrig att hinna
med hundradelen af det jag vill hinna.

— Det är nog sant, men gör det bästa du förmår af
det, du kan hinna.

— Det är inte nog för mig.

De blefvo bägge samtidigt elever vid Fria konsternas
akademi, Sandberg som numro ett, Sven kom den sjette
i ordningen efter honom.

»Den blifvande professorn» kallades Sandberg redan
från första dagen, och han gjorde allt för att förtjäna detta
namn. Han målade som få före honom, han öfverträffade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free