- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
96

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sven ryggen. Sedan lade han stelt en packe handlingar
på bordet.

— Till renskrifningsafdelningen . . . det är brådt. —
Och utan att se på någon lemnade han rummet.

— En så’n tvärvigg, brummade den tjocke efter
honom.

— Han begriper då inte en dytt, försökte vaktmästar
Andersson trösta sig öfver det lidna nederlaget.

— Det syntes nog, instämde Sven, som kände sig
litet stött öfver embetsmannens beteende. Men han var för
glad att länge ondgöra sig åt en dylik obetydlighet och
skrattade snart lika godt som alla de andra. Han märkte,
att de litade på hans omdöme och ville bevara sitt anseende
åtminstone i deras ögon.

— Ska’ vi gå ut ett slag? frågade Svan.

— Ja gerna för mig. — Sven gick in på allt. — Ifall
den andre föreslagit en lusttur till månen skulle han genast
svarat ja äfven till det.

De andre trängde sig på nytt kring Sven, klappade
honom förtroligt på axlarne och skrattade återigen af alla
krafter. Sven skrattade med, han kände sig som en af
dem, och hvarför skulle han ej skratta, då allting var så
härligt och lifvet log sommarfagert mot honom?

— Vi träffas, när vi råkas, skrek den tjocke efter dem
och vaktmästar Andersson ropade högljudt: — Det blir på
förlofningskalaset. — En tredje gol som en tupp och de
bägge återstående skrattade, när man var i sällskap med
en artist, måste man naturligtvis visa sig rolig.

Svan stack sin arm under den blifvande svärsonens, och
denne tyckte sig märka, att han slungade en ursinnig blick bak-
om sig, men det var förmodligen ett misstag, så goda vänner
som de sex kamraterna hade han för sin del aldrig sett.

— Vi gå väl ned till Bährs, det är närmast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free