- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
159

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

leende mer egnadt åt sin egen svaghet än något annat,
svarade han.

— Jag ämnar aldrig exponera taflan.

— Jag kan tyvärr ej tvinga er därtill, men i ert ställe
gjorde jag det.

— Jag är tacksam för herr professorns goda tanke,
men jag har nu en gång föresatt mig att ej göra det.

Professorn lät en snabb, jämförande blick glida från
duken till Julia, utstötte en liten, gäll hvissling och sade
höjande på axlarne.

— Ni har naturligtvis edra skäl. — Och då han såg,
att Sven rodnade vid hans ord, fortsatte han grannlaga. —
Vete tusan ifall jag ändå inte gjorde på samma sätt som
ni, när man nedlagt allt det bästa inom sig på ett arbete,
vill man ej gerna skiljas ifrån det och ännu mindre tillåta
andra att kritisera det. — Nå grosshandlare, står ni fast
vid ert anbud? Det gäller de tre småbitarne på utställnin-
gen, tillade han åt Sven. — Så fort grosshandlaren här
får se någonting, som faller honom på läppen, skyndar han
sig genast att lägga vantarne på det.

— Innan jag sett den här duken, svarade grosshand-
laren — ämnade jag nog köpa de tre andra, men nu före-
drager jag den här.

— Det tror jag nog, skrattade professorn — men nu
får ni nöja er med de andra.

— Vi kunna ju tala om saken i morgon, herr Berger.
Vill ni göra mig ett besök mellan ett och fem? — Han
räckte Sven ett kort, tryckte hans hand, bugade sig stelt
för damerna och gick mot dörren.

Professorn såg ännu en stund på Julias porträtt och
mumlade.

— Förbaska mig jag trott det om er Berger . . . ännu
vill säga. — Mina damer! — Och med en fart, som en-
dast han var i stånd att utveckla, hvirflade professorn ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free