- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
205

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svens leende blef bredare, när han så lätt kände igen
Stockholm, hans tröga landsmän hade ej förändrats det
minsta på två år.

— Två år, var det för öfrigt någon tid? Två år kunna
vara ofantligt mycket för en individ, men fördelade på flere
hundra tusen bli de knapt lika många minuter.

— Min själ tror jag inte det är du, Berger!

— Nej se Bagge! — God dag, det var roligt att
träffa dig.

— Är du hemma?

— Fråga inte mig, vädja i stället till dina ögon! —
Svens leende blef ännu bredare än förut, det tycktes honom,
att han aldrig varit skild från sin gamle vän, ty, hur han
än ansträngde sig för att finna det, upptäckte han ej ett
spår till förändring i dennes yttre. Pincenezen satt fast-
klämd kring den lilla trinda näsan, cigarren dinglade vårds-
löst i ena mungipan och fettvalkarne hängde som vanligt
ned och förstorade kinderna. — Till det yttre är han sig
lik, tänkte Sven — men det inre . . .

— Hvad skrattar du åt? frågade Bagge något miss-
troget och såg forskande på Sven, hvars munterhet han ej
gerna kunde tillskrifva glädjen öfver det oväntade samman-
träffandet.

— Åt dig, du är ju samme gamle gosse, som jag såg
för två år sedan. Hör du, har tiden gått förbi dig?

Bagges mun, som varit hårdt hopknipen, öppnades
hastigt vid detta svar, han beslöt att taga allt från den
skämtsamma sidan och började därför med komisk värdighet.

— Jag förmodar det. Ser du, vi svenskar äro ett
stockkonservativt folk, vi taga ej ett steg ur fläcken, förrän
vi blilva tvingade därtill. Och när ingen annan gör det,
hvarför skulle då jag vara olik alla andra?

— Nej hvarför skulle du det, sade Sven ironiskt och
lånade eld från hans cigarr — du är ju infödd svensk,
vet jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free