Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ögonen. Elsa går fram till fönstret och ser ut. Så
sjunker hon ned på bänken och brister i gråt. Då tar
Gycklaren lutan och knäpper sakta på den, men Elsa gör en
häftig, tystande åtbörd och ber:
- Låt det vara nog nu med gycklarekonster.
Han slutar spela, springer ned från hällen i det att
hundarna, som slutat äta, ställa sig upprätt på var sin sida om
honom. Han lägger händerna på deras huvuden och stiger
löjligt gravitetiskt fram till Elsa och bugar. Hundarna räcka
vacker tass. Elsa måste åter le. Gycklaren säger:
- Rätt så, mitt barn! Skratt är gycklarens gåva. Vad du
nyss såg i min kikare var endast sken och villa. Ditt straff
därför att du föraktade gycklarens konst. Nu skall ditt eget
hjärta tala - på gott eller ont!
Han tar ett kraftigt grepp i strängarna. Elsa vill förskräckt
resa sig från bänken, men förmår icke. Gycklaren står som
han nyss stod på kärran med hundarna bredvid sig och
spelar. Hans ansikte har ett spänt uttryck. Elsa gör nya
försök att rycka sig lös ur den dvala som faller över henne, allt
förgäves. Så somnar hon. Rummet svepes i ett töcken i
vilket man blott urskiljer Gycklarens ansikte och strängarna
med den spelande handen.
Ur töcknet framträder en idyllisk sommarscen, en lantlig
kyrkallé, uppför vilken tågar ett brudfölje. Först
spelemännen, så prästen och brudens mor, som är Stor-Lars hustru,
så brudgummen Sven och bruden Brita, så Stor-Lars, glad,
bred och myndig, präktigt utstyrd i bröllopskläder. Sist
bröllopsföljet.
Sven går med sänkt huvud. Brita håller hans hand och
ger honom förälskade ögonkast. Spelmännen, prästen och
brudens mor försvinna genom kyrkdörren, så bruden. I själva
kyrkdörren stannar Sven, vänder sig om och spejar oroligt
tillbaka. Plötsligt fastnar hans blick, han ser förtvivlad ut,
han vill skynda därifrån men Stor-Lars hindrar med
utbredda armar, först fryntligt övertalande, så strängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
