Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spänning ankomsten av ett stort fartyg, som nu närmast skulle
komma från engelsk hamn men som dessförinnan gjort en
lyckad långseglats. Större delen av besättningen hörde hemma
i staden och hamnens ungmor kunde ha orsak att hoppas ej
blott på kärlekens grönskande skogar utan ock på glittrande
guld och mjukt silke. Pojkarnas löften i brev och hälsningar
hade varit överdådiga och även om försiktigheten bjöd att
skriva tre fjärdedelar därav på det vällovliga skrytets konto,
fanns det mark nog kvar för att bygga stora luftslott.
Ett så lyckosamt skepp måste också väcka Samuel Enemans
intresse. Han satt flitigt vid sin kikare och gick både morgon
och afton ned till hamnen. Vid en dylik aftonvandring, som
han utsträckt ända bort mot »Goda Hoppsudden» gick en
flicka några steg framför honom. Det var skymning och han
såg henne knappast, i varje fall ägnade han henne icke en
tanke. Men sedan han på några hundra alnars avstånd från
värdshuset vänt och anträtt återfärden, hejdades han
plötsligt av att den där flickan ropade på hjälp. Strandparken
erbjöd goda bakhåll och det var ingalunda ovanligt att druckna
sällar där ofredade kvinnor. Icke heller fanns det någon som
helst utsikt att Eneman skulle vinna någon fördel genom att
ingripa. Icke förty glömde han ett ögonblick klokhetens bud,
störtade blint efter ljudet av flickans jämmer och sedan han
fått utösa sin plötsliga hetsighet över en av salterna, som
ej snabbt nog tagit till benen, lyfte han upp flickan. Hon
hade fått ett tungt slag i nacken, hade visserligen ej förlorat
medvetandet men kunde dock ej ge något redigt besked. Hon
kunde endast stamma fram, att även hon varit vid hamnen
för att möta det förgäves väntade skeppet, som hade hennes
fästman ombord. Vidare sa hon vem hon var: Tora - själva
mutter Bomans dotter. Då flickan icke genast återhämtade
sig efter slaget, tog Samuel henne i sina armar och bar henne
till värdshuset. Den kvällen hade mutter endast samlat ett
halvtjog äldre skeppare i sin skänkstuga. Enemans inträde
med flickan i sin famn väckte emellertid stor uppståndelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
