Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad man kunde säga om den skurken, men flickor brukade
han lämna i fred. Tora upplyste om det rätta sammanhanget
och en viss motsträvig välvilja grep församlingen. Mutter
hade ju sina särskilda skäl att icke se Eneman med blida
ögon - hennes gubbe hade på sin tid haft affärer med
ockraren och hade naturligtvis icke sluppit helskinnad undan.
Därför tackade hon mycket förläget och visste inte bättre
än att bjuda sin dotters räddare på ett glas. Eneman, som
oavvänt betraktade flickan, endast rynkade pannan och skakade
avvärjande på huvudet. Mutter blev alltmera förlägen, helst
Eneman icke gjorde min av att vilja gå. Då viskade en
gammal spjuver till skeppare i hennes öra: »Stick åt honorm
att par riksdaler, mutter. Det är det han väntar på,
blodsugarn.» I sin förvirring stack mutter verkligen handen i
väskan och tog, vad hon fann, några kronor. Allmän spänning!
Skulle icke Eneman uppfatta det som en grov förolämpning?
Eller skulle kanske hamnens rikaste karl verkligen vara nog
skamlös att ta betalt därför att han räddat flickan? Först
då mutter, nigande och djupt olycklig, stack sin hand i hans,
tog Eneman sin blick från flickan och såg sig omkring. Han
förstod genast, vad de nyfikna, flinande och illvilliga ansiktena
betydde - han förstod, att det var ett prov. Och hans stolthet,
hans säregna fåfänga väcktes. Han skulle visa dessa
skränande och skroderande dummerjönsar, hur en klok man
handlar. Han tog pengarna, räknade dem och sade:
- Dåligt betalt för en så vacker flicka, men mutter tör
inte ha råd till mer. Och något är bättre än intet. Därmed
stoppade han lugnt pengarna i pungen, vände och gick utan
att akta på de hånfulla skrattsalvorna.
Dagen därpå anlände det länge väntade fartyget. På kajen
trängdes alla sorters människor, icke minst flickor och bland
dem Tora. Även »mästerman» höll sig framme för att taga
en överblick av de hemvändande och uppskatta deras värde -
ur hans särskilda synpunkt sedd. Där kom nu jolle efter jolle,
lastade med väderbitna, glada sjömän. Med glädje togos de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
