Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och som i sitt offers späda och fruktlösa motstånd finner
ny eggelse. Men då han åter lät henne glida ned på bänken
och då han sakta strök hennes kind, liknade han en god
far, som tar avsked av sin dotter. Ty hade han henne
av hjärtat kär; men hon kände blott hans lusta och än vidare
kände hon sitt hat.
Och det förtäljs, att mäster Anton ej aktade sagor stort.
Lugn och glad lämnade han trädgården och bekymrade sig
icke om att stänga dess grind. Öppet stod hans hus och
obevakat hans hem.
Vid borgmästarhusets gavel fann han sin granne, som
just tycktes vara i färd att banna och tillrättavisa sin son. Men
mästaren gjorde ett brått slut på den läxan och läggande sin
arm kring kumpanens skuldror drog han honom bort från
ynglingen. Styrande sina steg mot rådhuskällaren avlägsnade
sig de värdiga männen. Och skedde detta i solnedgången.
Orörlig dröjde Bertrand vid trädgårdens mur och lika orörlig
dvaldes fru Ursula där innanför. Öppet stod mästarens hus
och obevakat hans hem. Då stämde Kärleken och Döden där
sitt möte.
Det hände, att en munk samma afton anlände till mäster
Antons hus. Och var han en av dessa små bröder, som vandra
från stad till stad, utbjudande sitt klosters produkter. I
skrinet, som han bar under armen, rymdes allehanda
skönhetsmedel, salvor, pomador och elixir, vidare läkande örter, arcana
och även fruktansvärda gifter. När nu den lille munken
närmade sig mäster Antons hus och fann Bertrand stående
vid trädgårdsmuren, bedrövades han av att se ynglingens
dystra uppsyn och hälsade honom med några fromma och
trösterika ord. Men ynglingen tycktes icke märka honom
utan förblev i sitt dystra svårmod. Förundrad lämnade honom
munken och gick fram till grinden och då han såg en vackert
och rikt klädd fru sitta på bänken i trädgården, gladde han
sig storligen, förvissad om att han här funnit en god kund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
