Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Varför bevakar du mig? skriker han. Har jag icke givit
dig mitt löfte? å! Gå!
Farmor försvinner.
På vägen hålla de båda ryttarna inne. De ha hört men icke
förstått ropet. Än en gång varnar Fabricio sin far. Hertigen
rycker på axlarna:
- Bah! Visa packet en skymt av rädsla och de äro herrar.
Så snart farmor försvunnit sjunker Ruggiero i sitt förra
lugn, dock ej så apatiskt som förut. Han övertygar sig med
en blick om att farmor Maruzza åtlytt honom. Så ställer han
ifrån sig dubbelbössan, sätter sig på en sten. Men ingalunda
har farmor åtlytt honom, endast dragit något högre upp till
en mera undandold plats. Därifrån iakttar hon sonsonens
besynnerliga beteende och börjar åter åla sig fram mellan
stenblocken ned mot honom. Ruggiero, sittande på stenen, har
dragit stöveln av högra benet, drar nu av strumpan, blottar
foten. När detta är gjort, återtar han sin förra ställning med
bösskolven under armen. Efter ett ögonblick spritter han till,
ansiktet förvrids, dock blott för en sekund. Så lägger han
kolven till kinden, böjer sig framåt, nedåt, siktar, trycker av.
Hertigens häst sjunker på knä, ryttaren faller över huvudet,
han reser sig åter till hälften, slår upp med armarna och faller
baklänges.
Så snart Ruggiero sett hertigen falla över hästens huvud
vänder han sig bort från den ohyggliga gärningen. Han tar
hastigt fram medaljongen, öppnar den, kysser den. Så sätter
han med samma snabbhet kolven mot marken, riktar den
laddade pipan mot sitt hjärta, lyfter den nakna foten och
skjuter in stortån över avtryckaren. I detsamma kastar sig
farmor över honom: skottet brinner av. Ruggiero faller i
armarna på den gamla. Vilka underbara krafter döljer sig icke
hos en gammal bondkvinna som hela sitt långa liv arbetat
bland bergen! Farmor tar sonsonen under armarna, baklänges
klättrar hon uppför skrevan, ögonen tränga sig ur sina hålor,
andedräkten stockar sig men segt och oavlåtligt släpar hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
