Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppför vestibultrappan och fram mot dörren till Janes rum
smyger don Fabricio. Han ser ganska skälmsk och finurlig ut,
ty han har fattat en misstanke som både gläder och roar
honom. Nu öppnas dörren och Jane kommer ut. Hon studsar,
stänger hastigt dörren bakom sig, förmår ej alls dölja sin
förvirring. Och mannen fattar henne kring armbågarna, skakar
henne lätt. Vill hon nu bara bekänna, den lilla skrymterskan,
som gått bakom hans rygg, den skeptiska fritänkerskan, som
stod så högt över all vidskepelse! Vem hade hon gömt i sitt
rum? Skulle han gissa? En älskare kanske? Eller - fra
Marcello di Santa Agata!
Hon kan knappt andas men ännu behåller hon besinningen.
Ja, han har verkligen gissat rätt. Det är fra Marcello. Hon
tror inte på honom men varför ej försöka?
Å, han ger henne så fullkomligt rätt! Har han inte själv
velat tillkalla undergöraren? Han tar henne i famn. Och han
vill gå in och kyssa munkens hand. Då ställer hon sig i vägen,
då blir hon vild av rädsla. Han får inte. Han skjuter henne
åt sidan, halvt förvånad, halvt förargad. Han öppnar dörren.
Se där - hon har inte ljugit, där står ju munken. Han går
emot honom med framsträckta händer, stannar i steget,
händerna sjunka. Ruggiero å sin sida spänner kattsnabbt alla
muskler som ett rovdjur inför dödsfienden. Men han behärskar
sig snart och vänder sig mot donna Jane. Är det så hon håller
sina löften? Har hon kanske lockat honorm i en snara?
För ett ögonblick grips Fabricio av den ljusa idén att
hustrun verkligen spelat honom faderns mördare i händerna,
men han stannar ej länge i sin förvillelse. När han hotfull
stiger fram mot Ruggiero, kastar sig Jane över honom, stöter
honom tillbaka. Han är i denna stund ingenting annat än
hennes sons fiende, en människa som för en ömklig hämnds skull
vill offra sonens framtid. Hon hånar hans sorg över fadern,
hon hånar honom själv och det enda hon icke hånar är
vidskepelsen, munken, undergöraren. Hon slår armarna kring
hans hals och då han lugnt gör sig lös, famnar hon hans knän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
