- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken om mina samtida personer och händelser efter 1815 / Första delen. Från Napoleon I:s fall till Carl Johans död, 1815-1844 /
188

(1870-1874) [MARC] Author: Johan Carl Hellberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

stol invid den gamles bädd, nästan hela tiden aldrig fått eller
kunnat sofva, och nästan uteslutande lifnärts med buljong, så
såg han vid detta tillfälle så förtunnad och nedböjd ut, att det
skulle icke hafva öfverraskat någon af de tillstädeskomna, i fall
han sjunkit död till golfvet, under det han släpade sig från rum
till rum för att emottaga ederna. Samma utseende hade han
ock å begrafningsdagen, der han satt på en stol invid fötterna
af konungens likkista — och det dröjde icke många månader
innan han följde sin herre i grafven. Han fick sålunda helt
kort bära och uppbära det diamantprydda porträtt af den
förevigade konungen, och den årspension af 6000 rdr å civillistan,
hvarmed konung Oscar ville hedra och utmärka honom. — I
slottskapellet hölls på f. m. s. k. »tacksägelse» i anledning af
dödsfallet. Bland kongl, familjens medlemmar saknades der
endast enkedrottningen, hvars sorg förbjöd henne, och den nye
kronprinsen, hvars konvalescens ännu icke nog framskridit.

Så var han borta, den man, om hvilken Benjamin Constant
yttrat, att det ridderliga uti figuren, det ädla uti maneren, det
ytterst fina uti espriten, det deklamatoriska uti konversationen
gjorde honom till en märkvärdighet som man; — om hvilken
Napoleon Bonaparte sagt att han hade mauriskt blod i sina
ådror; — Izarn att han var ett geni, men som icke hade sundt
förnuft; — och han sjelf, han Jean Jules Baptiste Bernadotte: »jag
förtjenar icke att man beundrar mig: hela den sammanfattning
af gerningar, som fyllt mitt lif, tillhörde icke mig, jag fullgjorde
allenast en kallelse inifrån; den store mannen är endast ett vildt
djur, han har sin glupskhet, sina instinkter; hela vår fysiska
organisation synes samverka till uppfyllandet af vår bestämmelse;
det finns hos oss en fullhet af lif och idéer, som pockar på att
göra sig luft.»

Han begrofs den 26 April 1844 och tidningen Biet
öppnade den dagen sina spalter med följande ord: »Sveas
konunga-grift, den minnesrika, öppnar i dag sina portar för att emottaga
de jordiska lemningarne af den hädangångne fridsälle
Landsfadern, Stiftaren af Sveriges och Norriges förening, Stamfadern
for de förenade Rikenas nya konungaätt. Af samtidens beundran
åtföljd, af det upprätthållna Europeiska Statsförbundets erkänsla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:16:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjcminnet/1/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free