Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
"mission". Derom vittnar mångfaldigt historien. Den lysande
samling, som denna natt trängts och skämtat i Elyséens
salo-ner vid den vanliga måndagssoiréen, åtskiljdes mot kl. 2 på
morgonen; ännu i sista stunden hade palatsets dristige herre
samspråkat med de många närvarande, som om det alldeles
icke hade varit den natten, hans eget hufvud och hela landets
öde skulle sättas på ett så ytterligt spel. Den sista
ljuskronan hade slocknat i de stora festsalarne, men i smårummen
hade värden ännu en timma behållit hos sig krigsministern
och vissa andra ministrar. Bonaparte gick in i sin
sängkammare kl. 3 och försökte att somna, men det lyckades icke;
sedan han någon stund vandrat upp och ned i sitt kabinett,
ringde han på kammartjenaren och begärde kaffe ....
Ungefär vid samma tid, kl. half fyra på morgonen,
insläpptes till krigsministern öfverbefälhafvaren för pariserarméen,
Magnan, och fick veta hvad som skulle göras, samt att det
skulle göras straxt. Kännedom om hufvudsyftet hade han förut,
men hade då begärt att slippa all vidare beskrifning förrän i
yttersta stunden. Men sådan var sinnesstämningen och sådan
disciplinen, att hvarje regemente fanns på sin plats i det
bestämda ögonblicket. . . Klockan 4 voro dekretet och
proklamationerna anslagna på alla gathörn i Paris (om
nationalförsamlingens och statsrådets upplösning, om ett presidentskap på tio
år, om en folkomröstning rörande ny statsförfattning, o. s. v.)
Trupperna tågade i nattens mörker till sina bestämda
ställen; poliskommissarierna fingo i denna sista stunden sina
föreskrifter och sin fördelning, för att på klockslaget 6 häkta de
farligaste folkrepresentanterna i deras djupaste sömn. En
smattrande trumpetsignal skulle underrätta Napoleon, så snart
häktningarne blifvit verkställda. . . Statskuppen gick på tå, i alla
delar af staden, för att vid detta klockslag öfverallt och på en
gång slå titt. Ju längre tiden led, desto mer ökades
Bonapartes oro: det var ett vådligt spel, han spelade; en enda
förrädare, en enda obeslutsam bland alla dessa maktens
handtlangare, och han vore sjelf förlorad, han — med landet och
med Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
