- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
236

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVII. Förrädarens död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Hvar har du lärt dig den där visan, gosse? frågade
jungfru Maria nödgande.

Annchen svarade utan att se på henne:

- Den är diktad af ängens blommor och af luftens
fåglar, men tonen är den gifven af ett förkrossadt hjärta.

- Då passar den för mitt hjärta. - Hvem är du, gosse?
Jag har hört din stämma förut!

Då spejade Annchen och lyssnade inåt skogen, liksom
för att öfvertyga sig om, att karlen inte var i närheten, där-
efter svarade hon:

- Kom ut! Frukta ingenting! Jag är Annchen.

- Min Gud! Du har hastat till min räddning, goda
Annchen. Är ingen vakt här?

- Nej! Kom! Skynda!

Jungfru Maria drog sig från gluggen och kom kort därpå
ut genom dörren till Annchen, som stod där med handen
tryckt mot sitt hjärta, liksom hon velat hämma dess slag och
inom sig tänkande:

- Må jag rädda henne åt honom och sedan dö.

Så snart jungfru Maria kommit ut, kastade hon sigiAnn-
chens famn, sägande:

- Goda Annchen! Låt mig få omfamna dig, ädla, be-
hjärtade flicka. - Du skänker mig åter mer än mitt lif: Min
frihet! - Ack, hvad jag finner mig arm och fattig mot dig!
Hvad ditt hjärta är ädelt! Hur skall jag kunna tacka dig?

- Tacka inte mig, jungfru Maria, svarade Annchen.
Tacka den högste, jag är ett ringa medel i hans hand och
arma äro alla emot honom. - Men vi få inte stanna här,
snart kunna de skurkar, som röfvat bort er och sedan fängslat
er, komma tillbaka. Hvarje ögonblick medför för oss en
fara. Kom!

- Ja, min dyra Annchen!

- Vi smyga raskt och försiktigt genom skogen till
mors stuga.

- Ja! - Ställ bort det där tunga geväret, det är ju blott
till besvär.

- Nej, det gör jag inte, jag tar det med mig. Det kan
bli till nytta, om man förföljer oss. Kom !

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free