Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIX. Jungfru Frida Meijer i svenska lägret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kap. XIX.
Jungfru Frida Meijer i svenska lägret.
En dag, då solen kastade sina gyllne och värmande strålar
öfver det svenska lägret i Werben, nalkades Carl Frisk
sin forne lekkamrats, sedermera vapenbroders, Helge Ståls tält.
En viss förändring hade sedan någon tid kunnat iakttagas
med Carl Frisk.
Han var inte vidare så hurtig som förr. Visserligen
utförde han rekognosceringarna med samma nit som förr; men
det glada och lifliga temperamentet, som man förut så
mycket beundrat hos honom, hade försvunnit, och hans förut så
glada och muntra blick sågs nu stundom vara beslöjad och
drömmande, liksom äfven hans hufvud, som han städse hållit
upprätt, nu hängde framåtlutadt.
Det var i synnerhet Helge Stål, som hade iakttagit denna
förändring och det må icke förundra, att han var bekymrad
däröfver.
Ännu hade emellertid Helge ej frågat Carl, hvaraf denna
förändring uppkommit. - Nu skulle han få veta det utan att
spörja därom.
Carl gick in i Helges tält, där den sistnämnde var inne
och låg på sin halmmadrass, hvilande efter en under natten
företagen ansträngande ridt.
- Guds fred, Helge, hälsade Carl, när han kom in
i tältet.
- Guds fred, kamrat, svarade Helge, och räckte sin
ungdomsvän handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
