- Project Runeberg -  Onni Kokko. Berättelse /
72

(1920) [MARC] Author: Jarl Hemmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nast ryggen till och låddes prata och vissla och
jämkade sig i väg. Men nog kände jag igen den
ena alltid. För resten haltade han efter det där i
trapporna.

Sen den kvällen har jag aldrig sett honom,
och lycka för honom kan det kanske vara. Han
lagade sig undan i tid, den mördaruslingen. Jag
förstod inte då genast vad som var i görningen,
och därför gick det som det gick. Men nog vet
jag nu efteråt, huru patronen kom i pappas
borrhål...

Han hade talat slut. Nu stod han och
väntade. Skulle ej något oerhört ske? Borde ej
allt omkring honom förvandlas på något sätt,
nu när sanningen var framme? Kunde väggar
och tak förbli desamma som förr efter allt vad
de fått höra? Och mor, hur skulle det gå med
henne? Väntade han kanske att hon skulle
springa upp, tända ljus och avsvära sig allt det
gamla onda, tills hon var densamma som för
många år sedan, då han var liten och lekte i
hennes knä?

t

Han förstod att han nu hade sagt det största
och bittraste han någonsin skulle säga i livet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:01:25 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjonnikokk/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free