Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der ett helt dygn arbetade kompaniet sig fram
genom en gles skog. Förlusterna voro större
än någonsin förut, men mitt i allt detta måste
Löjtnanten le. Det föreföll honom nämligen
som Onni Kokko räknade träden. Så grundligt
hade han redan hunnit tillägna sig fosterlandet.
Följande dag såg Löjtnanten honom själv
för första gången le. Det var när de i kedja
passerade ett skogsbryn och klevo över en
gärs-gård. På gärsgården satt en kråka; den flög
upp ett slag, men så snart de hunnit ett stycke
förbi, var den där igen och slog sig ned på sin
förra plats. Onni råkade märka detta, pekade
mot gärsgården och sade:
— Nu sitter där en fri kråka.
Det var första gången han log.
Striderna blevo emellertid allt blodigare,
den ena kamraten efter den andra föll. Hären
var gjord till en jättenäve, som långsamt
kramade hop ett grepp kring det stora nästet i
landets hjärta. Snart skulle rovdjuret där inne
strypas. Men ännu var greppet icke färdigt,
den seniga ringen icke sluten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
