Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sådan usling ifrån sig, då man redan har honom i fällan. Hans
skalp var värd minst sex bäfverskinn, ehuru han själf icke äger
det minsta värde. Du, Hjortdödare, har varit dina vänner
otrogen då du lät ett sådant tillfälle gå oss ur händerna.
— Nej, svarade den redlige Hjortdödaren lugnt och
allvarligt; jag skulle ha svikit heder och tro om jag handlat på annat
sätt, och ingen kan begära att jag skall handla mot min natur.
Mannen kom i ett lofligt ärende, och äfven det uslaste rödskinn
skulle ha blygts för att göra honom något ondt.
Med dessa ord vände den unge mannen sig bort, under det
Hutter fattade Hurry under armen och bad honom gå med sig
ned i »Arken», på det de där måtte kunna få tillfälle att tala
med hvarandra. Under det de med hvarandra hade ett
hviskande samtal, höllo äfven Hjortdödaren och Chingachgook en
hemlig rådplägning, i det de sistnämnde sökte finna någon plan
för Wah-ta-Wahs befrielse.
Efter en stund kom Hutter åter igen ut på bryggan, samlade
hela sällskapet omkring sig och meddelade dem så mycket af
sina afsikter som han själf fann lämpligt. Hjortdödarens
förslag att lämna kastellet under natten och flytta öfver till »Arken»
godkände han, då det för honom, lika väl som för de andra låg i
öppen dag, att detta var det enda verksamma medlet att för
tillfället rädda sig från den öfverhängande fara, som hotade dem.
Det kunde icke vara något tvifvel om, att vildarna nu, då de
riktat sin uppmärksamhet på byggandet af timmerflottar,
skulle söka eröfra kastellet, och öfversändandet af de nedblodade
käpparna visade tillfyllest, att de hyste stort hopp om en
lycklig framgång af ett sådant angrepp. Med anledning af denna
omständighet befallde Tom Hutter alla att genast göra sig redo
att lämna kastellet, om icke för alltid, i alla fall för någon tid.
Alla började genast med ifver förberedelserna för en dylik
flyttning. Kastellet blef omsorgsfullt stängdt, kanoterna togos
från sin förtöjningsplats och fastbundos vid »Arken», några
nödvändighetsartiklar, som ännu funnos kvar i huset, fördes ned i
kajutan, elden släcktes, och alla inskeppade sig.
Natten var ovanligt mörk; endast en sned ljusstrimma lyste
öfver midten af sjön, medan i öfrigt de höga bergen kastade en
ogenomträngligt svart skugga öfver den del af vattnet, som låg
intill stränderna. »Arken» befann sig visserligen för tillfället i
den ljusa strimman, men det var det oaktadt svårt att iakttaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
