Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
död och hans ord i dubbel bemärkelse beröfvade henne en far.
Hon gaf vika för sina känslor och grät bittert.
En lång stund stodo de båda systrarna utan att yttra ett ord.
Judith räckte ofta vatten till den döende, men aktade sig noga att
besvära honom med några frågor, hvars besvarande måhända
kunde vålla honom smärta. Men Hetty fattade sig slutligen och
läste för sin fosterfar några stycken ur bibeln, hvilka tycktes
passa för det tillstånd, hvari han nu befann sig och som, enligt
hennes mening, kunde vara honom till tröst på hans vandring
mot evigheten.
I denna pinsamma stund tänkte ingen af dem på huronerna,
förrän Judith plötsligt fick höra ett plaskande med åror. Strax
skyndade hon ut på bryggan, då hon dock till sin glädje fick se
Chingachgook, Wah-ta-Wah och Hurry i densamma. »Arken»
förtöjdes, och Hurry skyndade in i huset, enär han af Judiths
utseende tydligt kunde se, att någonting inträffat.
Den vilde gränsbebyggaren stod där slagen af förfäran, då
han fann sin kamrat i det hemska tillstånd, vi nu skildrat. Han
själf hade under striden haft nog af sina egna angelägenheter
för att han skulle ha kunnat bekymra sig om huru det gick för
Hutter. Han förmodade dock, emedan indianerna icke hade
användt dödande vapen emot honom själf, att kamraten endast
blifvit öfvermannad och tillfångatagen liksom han. Dennes
nära förestående död var därför för honom obehagligt oväntad.
— Hur har du det, gamle Tom? frågade han. Ha de usla
landsstrykarne handterat dig så illa, att du aldrig mera kan
komma dig?
Hutter öppnade långsamt sina halft brustna ögon och stirrade
på Hurry, som om han ville samla sina tankar för att erinra
sig något.
— Hvad! utbrast han slutligen, har du ännu din skalp
kvar? Min är borta! — Men hur är man till mods, när man ännu
är i besittning af sin skalp? — Jag vet hur det känns, när man
mister den — eld och flammor omkring hjärnan och kramp i
hjärtat! — Nej, nej, Hurry, döda först, och skalpera sedan!
Hurry kunde icke svara. Hutter slöt åter sina ögon och
under en stund härskade dödens djupa tystnad i rummet. Ännu
en gång öppnade Hutter sina ögon, men han famlade omkring i
luften med sina händer, ett bevis för att han icke längre kunde se.
En minut därefter blef andedräkten kort och ojämn, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
