Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutligen drog han en djup och tung suck, hvarpå allt var slut. Han
föll tillsamman och låg där som ett blodigt lik.
Dagen förflöt utan vidare afbrott, och emot aftonen
började våra vänner göra sina förberedelser för Hutters begrafning.
Att föra hans lik i land var omöjligt för vildarnas skull, och Hetty
önskade därför, att man skulle sänka det ned i sjön vid sidan af
hennes mors lik. Detta skedde också. I solnedgången blef
liket höljdt i ett lärftstycke, några tunga stenar bundos vid
detsamma, hvarefter det fördes ut på »Arken», och de seglade bort
med det till det ställe i sjön, som Hetty plägade kalla sin mors
graf. Här lyftade Hurry upp liket, bar det bort i aktern af
fartyget och sänkte det med ett tåg långsamt ned i sjön.
Systrarnas tårar och tysta böner ledsagade den gamle Hutters döda
stoft på hans sista färd. Under djup tystnad styrdes sedan
»Arken» tillbaka till kastellet.
Medan de andra förtöjde den på sedvanligt sätt, gick Judith
upp på bryggan, inträdde i huset och fann där en person, som
hon minst af allt hade väntat att få se.
— Hjortdödare! utbrast hon med glad öfverraskning.
Välkommen! Välkommen! Ack, vi ha haft en sorglig dag,
en förfärlig dag, men din hemkomst är dock alltid en olycka
mindre; ha huronerna af mänsklighet låtit dig gå, eller har du
sluppit ifrån dem genom list och fintlighet?
— Ingendera delen, svarade den präktige jägaren; mingoerna
äro mingoer och lefva och dö som mingoer. Hos dem kan
man icke räkna på någon mänsklighet. Och hvad det gäller
att öfverlista dem, så har det nog skett en gång då vi voro på
spår efter Wah-ta-Wah, men andra gången lyckas det sällan att
föra en indian bakom ljuset. Nej, ett rödskinn låter sällan lura
sig två gånger, äfven om det stundom kan hända med
blekansiktena.
— Men, Hjortdödare, frågade Judith förundrad, då du icke
har rymt från vildarna, hur har du då kommit hit?
— Det är ingenting oförklarligt, svarade Hjortdödaren;
jag har permission.
— Permission? Det kan nog vara fallet, när det gäller
soldater, men hur kan en fånge, som du, få permission?
— Det är permission, när det tillåtes en man att lämna sitt
läger eller sin garnison på en bestämd tid, efter hvars förlopp
han måste återvända för att åter bära musköten eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
