Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sända därför med mig följande budskap till delawaren: Säg
till den store Ormen, att han har skött sig väl på sitt första
krigståg. Han kan nu återvända öfver bergen till sin stams byar,
och ingen skall följa hans spår. Har delawaren förvärfvat sig
en skalp, så kan han taga den med sig, så vida han icke önskar
återvända hem med tomma händer. Men Wah-ta-Wah skall
komma tillbaka till huronerna, hvilka han hemligen öfvergifvit.
Nästa budskap angår dig, Judith, fortsatte Hjortdödaren. De
säga, att Bäfvern, din far, har dykt ned till sjöbotten för att
aldrig mera komma upp. Hans döttrar skola tillföljd häraf
sakna wigwams och födoämnen, och de tro, att huronernas hyddor
skola vara bättre än blekansiktenas hus. En stor krigare
bland mingoerna har nyligen förlorat sin hustru, och han skulle
glädja sig öfver att se Judith vid sin sida. Hetty skall, säga de
vidare, följa dig och ständigt blifva ärad och väl försörjd af de
röde krigarne. Din faders egodelar skola delas af stammen,
men dina egna, Judith, skall du behålla och taga med dig till din
mans wigwam.
— Och ett sådant bud bringar du mig, Hjortdödare!
utbrast Judith. Är jag en flicka, som förtjänar att blifva en
indians slafvinna?
— Jag öfverbringar endast budskapet, Judith, men jag
säger icke, att du skall svara ja därtill, genmälte Hjortdödaren.
För min egen del tror jag icke, att du någonsin af fri vilja vill
följa ett rödskinn in i hans hydda, och däruti handlar du också
rätt nog. Och nu du, Hurry! Mingoerna vänta, att du skall
begifva dig bort till soldaterna i fortet. De anse, att du i dag
har varit så nära döden, att du nog, åtminstone i denna
sommar, helst vill gå ur vägen för hvarje fara.
— Jag är fullkomligt på det klara med mitt svar, men
hvad tror väl du, Hjortdödare, att jag ämnar meddela dem?
— I ditt ställe, Hurry, skulle jag säga: Hjortdödare,
hälsa de skurkarna där borta, att de känna Hurry Harry mycket
dåligt, om de tro, att han skulle öfvergifva hjälplösa kvinnor af
sin egen färg i deras nöd.
— Nej, Hjortdödare, svarade Hurry med ett rått skratt;
ett så dumt svar ämnar jag icke gifva. Jag är en människa och
måste lyda den mänskliga naturen, hvilken bjuder mig att icke
lämna mig själf hjälplös i sticket för nöjet att få hjälpa andra.
Jag anser det nämligen som en dårskap, att en ensam man söker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
