- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
14

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att slåss. Icke att söka drifva fienden tillbaka. Utan:
Rädda hären! Yid allt hvad heligt är, rädda hären! »Ers
majestät, kan vara lugn: Jag skall rädda armén», lär
excellensen svarat och lagl handen på sitt feta bröst.
Och så hade han funderat ut sin krigsplan: Bästa sättet
att rädda armén är otvifvelaktigt att aldrig låta den
komma i beröring med fienden. Och därför: Marsch
bakåt öfver hela linien! Och sedan ha vi lupit som rädda
hundar med svansarne mellan benen: från Tavastehus
till Tammerfors, från Tammerfors till Gamla Karleby,
och från Gamla Karleby ska vi rakt norrut till Uleåborg,
och därpå väl till Nordpolen. Men excellensen är nöjd,
han dinerar och spelar kort, ingen karl blir skjuten och
— armén räddas. Hans majestät kan sofva lugnt i
Stockholm ...

• ... För hundra böflar . . . Brrr! . . .

Majoren spottade och knackade ur pipan mot
stöfvel-skaftet.

Kolonnen hade nu passerat öfver den vida,
holm-beströdda insjön och kommit in i skogen. Där låg snön
alnsdjup, hästar och folk sjönko ned till knäna. Man
lyfte på skankorna som när en tupp går öfver en vatten
puss, det var ett pulsande och pustande, en och annan
tungfotad och klumpig finnpojke halkade och stod på
hufvudet i drifvan, men framåt gick det om än trögt
och med mycket besvär.

Men snart stötte man på stora landsvägen, och där
var väglaget bättre. Trossen och artilleriet, som kört
förbi några timmar förut, hade tjänstgjort som plog och
packat samman snön, så vägen låg jämn. En stor slätt
bredde sig på ömse sidor med snöhöljda fält. Här och
där lågo byar och en och annan liten träkyrka stack
upp öfver slätten. Gårdarne tycktes öde. Ingen
människa syntes till. Alla hade gett sig i väg norrut.
Ryssar-ne voro ju tätt efter.

Allt eftersom dagen led, klarnade himlen. På
eftermiddagen stack marssolen fram sin hleka skifva och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free