Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satan och alldeles obegripligt stram. Si, nu börjar han
gå... Si på’n! Så han struttar med de smala benen
och sätter näsan i vädret alldeles som en mamsell.
Palmqvist tittade intresserad på den lille löjtnanten.
— Men en säker karl är han i alla fall, fortsatte
Andreas. I tretti graders köld gick han bredvid sin
pluton fin som en kammarduksnål, liksom om kölden
icke angått honom, medan vi andra huttrade och fröso
och hade byltat på oss alla möjliga paltor. Och rädd
är han inte, fast han nog är lite snobbig, och inte
så lite.
Nu reste sig majoren och gick några steg fram mot
soldaterna.
I detsamma föll hans blick på skrifvarens mössa.
Häpen stannade han. Hvad var detta? En rysk
officersmössa!... En ryss bland hans finnar.
Palmqvist, som icke märkt majoren, satt lugnt
ned-hukad vid foten af en tall. Han tuggade begärligt på
ett stycke bröd, som Andreas välvilligt skänkt honom.
— Hvad i Herrans namn är detta för en figur?
tänkte majoren. Opp karl! röt han med sin barskaste
stämma, då han hunnit fram till den besynnerliga
företeelsen.
Med munnen full af brödtuggor såg Palmqvist upp.
Framför honom stod arg och röd »den gamle
skomakaren».
— Opp, karli... Är du döf? röt majoren ännu en
gång.
Darrande reste sig skrifvaren. Den vackra,
hvit-kulliga officersmössan satt fortfarande bedröfligt på sned
på hans långhåriga hjässa, och öfver den slitna, fläckade
öfverrocken hängde bandolerremmen.
Att detta icke var någon rysk officer utan en fattig
finne såg majoren för visso. Men hvad var det för en
persedel.
— Milde himmel, hvilken soldat! tänkte majoren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
