Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kan jag hjälpa dig med det, må det väl ske,
svarade den hygglige mannen.
Kort därpå öppnades dörren, han letade rätt på ett
par skidor och gaf mig dem.
Jag var helt förlägen.
— Jag har inga pengar, så jag kan icke betala dig,
sade jag. Ryssarne ha tagit det lilla jag ägde. Ett tack
ska du ha för din vänlighet.
— Tack. Ett par skidor snidar jag mig snart, så
det gör ingenting, svarade bonden.
Jag räckte honom handen. Därpå band jag
skidorna på mig och ilade bort.
Hvilken glädje att åter känna de glatta träbitarne
under fotterna! Hur lätt gick det icke att komma fram!
Jag åkte det fortaste jag kunde, och innan morgonen
var jag i Frantsila by.
Där träffade jag på Cronstedts brigad. Jag kallades
till öfversten, fick berätta om min flykt, om den ryska
afdelningens styrka, marsch och läge för tillfället, fick
mat och litet pengar och stacks in i öfverstlöjtnant
Lo-des bataljon.
Och så kom det sig, käraste vännen min, att jag
var med vid Revolaks och hittade dig i
potatiskällaren ...
Heikki slutade.
Bortifrån Lotta Svärds stånd och kistorna och
stub-barne där omkring hördes bråk och svordomar.
— Så där ja, tänkte Heikki. Kaffekaskarne tycks
ha gjort sin verkan. Det blir inga kyssar och
omfamningar här som hos ryssarne; det blir skällsord och
slagsmål.
Han och Meri sågo dit.
Det var tydligt, att flere af soldaterna blifvit
berusade och bråkiga.
-— Usch, så di dricker! sade Meri.
Hon kände kvinnans instinktiva afsky för ruset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
