- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
316

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja, när du inte vill höra på, hvartill tjänar då
att berätta, mumlade mademoiselle buttert.

— Åhjo ... se så... jag skall böra på snällt som
om jag vore i kyrkan, smilade ryttmästaren.

— Nåja, låt gå då! gaf mademoiselle Lisette med
sig.

Hon fann tydligen själf ett visst behag i att berätta
sin historia.

... Det var alltså en gång i början af min
teaterbana i en liten stad i södra Frankrike. Hvarje afton
sjöng jag mina visor från estraden och i salongen på
första bänken satt en ung, blek och vacker man, en
yngling, icke mer än aderton år gammal.

— Och det var le pauvre Charles, den unge
markisen, inföll ryttmästaren.

— Precis. Tänk att du kunde gissa’t!

— Man är väl ingen dumbom heller!

— Men inte är det långt ifrån, tänkte mademoiselle
Lisette och fortsatte:

— Det var alltså i en stad i södra Frankrike...

— Det kan vi.

— Du har rätt! Nå, i början lade jag icke märke
till den unge markisen. Men så fick jag de vackraste
blommor, alltid åtföljda af ett smycke och ett kort,
hvarpå stod ett adligt namn under en markiskrona.
Jag hörde mig för och fick veta, att namnet tillhörde
yngligen i salongen. Då blef jag uppmärksam, och en
dag, då jag mötte honom på teatern, tackade jag för hans
vackra blommor.

Gud, hvad den ynglingen blef röd och förlägen!
Han stod där och bockade — det syntes på ynglingen
att han fått en fin uppfostran, mycket finare än du, din
grofva babian, för du har väl blifvit uppfostrad i ett
stall, kan jag tro ...

Och mademoiselle Lisette satte sin tumme och sitt
långa, smala pekfinger framför ryssens röda klumpnäsa
och knäppte till rätt eftertryckligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free