- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
439

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hvad bryr oss en dåraktig gubbes ed, mumlade
han och lät Chydenius vända tillbaka till sin bostad.

— Far, om de slagit dig, hade jag tagit dolken ur
närmaste kosacks bälte och stött den i hjärtat på ryske
generalen, sade jungfru Märta, då de oantastade gingo
hemåt.

Prosten tryckte sin dotters arm, som han höll
under sin.

— Jag tror dig, min flicka. Det var dock väl att
intet inträffade. Hvem vet, hvad som sedan händt dig.

Märta förstod.

— Jag hade strax därpå vändt vapnet mot mitt eget
bröst. Lefvande vill jag ej falla i de skurkarnes händer.

Prosten nickade. Han gillade sin flicka, och han
visste att hon, i fall det kräfdes, också skulle ha mod
att utföra hvad hon sade.

Nu satt den gamle mannen med sin dotter i
familjen Dunders vackraste rum — det soliga hörnrummet
åt söder, med utsikt öfver stranden och viken — och
lyssnade till hvad kaptenen hade att förtälja. När
kapten Dunder kom till striderna, till segrarne, då blänkte
det till i den gamle prostens ögon och han nickade
lugnt. Hur många tysta nätter hade han icke bedt
härom. Gud hade hört hans och många andras brinnande
böner och icke tagit sin hand från Finlands folk utan
endast velat pröfva det för dess lättjas, dess liknöjdhets,
dess inbördes tvedräkts skull.

Och så gammal och så kyrkans tjänare prosten
Chydenius än var, mumlade han med uppriktig saknad:

— Jag skulle velat vara med, då striden stod het
på Siikajokis stränder. Sannerligen, jag skulle velat
vara med ... geväret i hand . .. språnget mot
fiendelinjen . . . döda och dö för sitt land.

Och på glansen i jungfru Märtas blå ögon och på
hennes kinders rodnad märktes granneligen att äfven
hon icke skulle haft något emot att kämpa och kläda
skott för sitt fosterlands sak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free