Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stillatigande åhöra. Sannerligen, man kunde bli
gall-sprängd för mindre!
Men det var då för besynnerligt hvad Döbeln och
björneborgarne dröjde.
Sedan Klingspor en stund tigande vridit kikaren åt
alla håll, stoppade han den i fodralet och sade:
— Nu väntar jag icke längre här. Jag rider
tillbaka till högkvarteret. Generaladjutanten får ta befälet
och attackera fienden, då öfverste Döbeln behagar
infinna sig.
— Som ers excellens befaller.
Klingspor vände om hästen och red ned för höjden,
åtföljd af sina adjutanter.
Adlercreutz sköt en lång blick efter honom.
— Det var som jag tänkte, mumlade han.
Excellensmagen börjar känna sig sugen. Längtar efter en
kopp skönt, varmt kaffe och färska hvetebullar på
morgonkröken, kanske en liten konjak också. Och sedan
en ljuflig slummer i ersättning för nattens vaka ... Och
den där ska ge sig till att häckla Döbeln som aldrig
tänker på sig själf, aldrig unnar sig sömn, hvila, mat,
dryck, bekvämlighet, ro, då striden gäller. Pfui!...
Men det var då för besynnerligt hvad Döbeln
dröjer! .. .
Och han lämnade höjden för att efterhöra om
någon af de patruller, han utsändt, återkommit.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
