- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
479

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

... Nej, det sista kunde intet vad hållas, ty den saken
var själfklar. Men i öfrigt inbjöd situationen till en
mängd kombinationer för vadhållning... Om det nu
endast gällt en enkel simtäflan. Men de unga
soldaternas kamp i hvirflarne gällde vida mera. Intet mindre
än björneborgarnes öfvergång och insats i striden,
slagets afgörande, vägknuten vid Juutas, arméns
frammarsch.

De anade det. Och därför ansträngde de sina
krafter till det yttersta, spände ut brösten, stillade hjärtats
slag, andades lugnt och metodiskt och arbetade sig fram
genom hvirflarne med säkra, kraftiga simtag.

Nu hade tydligen långe Andreas fått landfäste.

— Hurr ...!

Det var några entusiastiska själar som ville ge
uttryck åt sin glädje.

Som stucken af er! nål vände sig major Fihlén
hastigt om med en fruktansvärd grimas i sitt
väder-brynta anlete:

... Käft!...

Och hurraropet dog på ynglingarnes läppar.

Ännu hade ryssarne icke upptäckt de simmande.

De björneborgska kompanierna på stranden
däremot hade de naturligtvis redan länge sett, men brydde
sig icke om dem. Troligtvis skänkte de dem endast
ett hånfullt leende. De tycktes dem likt en hungrig
människa, som sprungit sig andfådd för att få ett godt mål
mat och så vid framkomsten plötsligt finner tallriken
med läckerbitarne undanryckas.

Kunde man icke skratta sig fördärfvad åt deras
missräkning. Hvilka dråpliga miner månde de icke
allesammans där på stranden göra, från chefen ned till
minste trumslagarpojken! Hvilka långa näsor, hvilka
snopna blickar! Springa andan ur sig en hel natt och
så vid framkomsten ... finna vägen stängd och få stå
där och gapa likt dumma får. Ho, ho! Man kunde
bli vid godt humör för mindre än så.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free