Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och den ryske generalen Jankowitsch och hans
officerare voro vid ett briljant humör.
Ett ögonblick hade det sett farligt nog ut, när
ta-vastlänningarne första gången stormade öfver bron.
Men battericheferna voro påpassliga och sköt lyckligtvis
denna gången ej enligt vanan i början för högt. Elden
från deras kanoner slungade finnarne i älfven eller
drefvo dem tillbaka. Och när de för andra gången
stormade an, brann redan bron. General Jankowitsch kände
sig lugn, där han höll med sina adjutanter på en kulle
strax norr om staden.
Hans kock kom framskyndande med en panna
täckt af linneduk i ena handen, en korg och ett par
fällstolar i den andra.
— Kanske ers excellens behagar frukostera?
Generalen kände doften från pannan och han strök
sig om mustascherna. •
— Skönt! Skall verkligen smaka bra. Hvad har
du?
—r- Hare och njure.
— Utmärkt!
— Samt en liten omelette.
— På hvad?
— Persilja. Det finns ju ingen sparris i detta usla
land.
— Gör de’samma. Duka bordet. Jag är hungrig
som en svulten kosack.
Kocken slog upp fällstolarne och ställde pannan
samt omelettkarotten på den ena. Ur korgen framtog
han vidare en plunta med brännvin samt en flaska
rödvin och glas.
Generalen steg af hästen, satte sig på den andra
fällstolen, slog upp en sup i en liten tumlare af silfver,
höjde bägaren och riktade blicken mot himlen.
Ville han kanske först tacka alla goda gåfvors
gif-vare? Sällan. Det var endast ett uttryck af belåtenhet
öfver den njutning som väntade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
