Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seglande, fiskande, promenerande tillsammans eller
sittande stilla i den skuggiga bersån i utkanten på
trädgården, hon syende på något handarbetsknåp, han
läsande högt ur någon bok eller gazetten.
Och allt mera fästa hlefvo de vid hvarandra.
I början hade icke föräldrarne — det vill säga den
myndige prosten, fadern, ty modern, en spenslig, blek,
lidande kvinna hade ingen talan — sagt något om deras
sällskapande. Men när han började märka, att deras
lek öfvergick till allvarligt tycke blef det annat af. Det
var icke hans mening att yngsta dottern, den lifliga och
kvicka Elsa, skulle bli en fattig fänriks maka. Äldsta
dottern Hilma, det våpet, som bråddes på sin tårögda,
gudsnådeliga moder, fick väl någon tät landtbrukare
taga, men för Elsa hade han andra planer.
För henne hade han redan bestämdt mannen, en
kapten Plommonhielm, som ägde ett herresäte i
närheten, förmögen, adlig, visserligen af blekaste knapadel,
men ändå med krona på kort och vagn.
För öfrigt hade kaptenen så godt som redan friat.
Det var tydligt att flickan slagit an på honom.
Obegripligt att tösen kunde ha en sådan instinktiv motvilja
mot honom. Vacker var han visserligen ej, snarare ful
med sitt grimaserande apansikte, sin glesa mustasch och
sin blanka hjässa.
Men det var onekligen en viss militärisk pli och
hållning på mannen — tyckte prosten. Artig och
förekommande var han och framför allt lydaktig. Och icke
tycktes han vara bekajad med någon oppositionslusta,
som så många af de yngre i dessa världenes yttersta
tider. Knappt hade man låtit höra sin mening, förrän
herr kaptenen slog ihop klackarne med en smäll, böjde
ryggen i tvär vinkel, som man knycker af ett bräde,
vred ansiktet till en inställsam grimas och jamade
bifall. Och detta satte prosten, som var en starkt
despotiskt anlagd människa, stort värde på. Så var han ju
af obestridlig adel. Och detta betydde för prosten, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
