- Project Runeberg -  Sjelf-biografiska anteckningar /
13

(1901) [MARC] Author: Lars Johan Hierta With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvad man kunde hoppas för den unge respondentens framtid;
och det åhördes af de norske kommissarierna och en del af
akademiestatens lärare från dignitärernas och professorernas
båda sidobänkar, medan hela den öfriga salen var full af
studerande. När ordningen sedan kom till mig att äfven säga
några ord, var jag först så rädd, att jag icke visste mig någon
råd. Men händelsen gjorde att i sjelfva reseanteckningarna,
som voro föremål för afhandlingen, förekommo åtskilliga
sifferuppgifter enligt den mahomedanska tideräkningen, Hedschra,
hvilka hvarken stämde öfverens sinsemellan eller med den
antagna begynnelsen af denna tideräkning. Detta gaf mig
anledning att sätta i fråga, huruvida ej det rara manuskriptet vore
understucket. På en sådan invändning voro hvarken preses
eller respondens förberedda: vid första felet, som anmärktes,
påstodo de att det vore tryckfel, men då det fanns flera ställen
att uppgifva, der en sådan förklaring var otillräcklig, så
inträffade här den nästan exempellösa händelsen att prseses sjelf
måste medgifva att han icke kunde förklara det anmärkta
förhållandet. Denna vändning efter de många föregående
grannlåterna väckte en viss sensation och stor munterhet; äfven
praBses sjelf kunde ej hålla sig ifrån att skratta; och allt detta
var icke liten ära för mig, förstås, isj^nnerhet tyckte jag detta,
då, vid aktens slut, en norsk biskop, med en stor hvit
ringkrage kring halsen, kom fram till mig, tog mig i famn och
kysste mig, någonting som våra biskopar i Sverige troligen
icke skulle hafva så stor lust till numera.

Ett par år efter den stora eldsvåda, som år 1809
öfver-gick Upsala, köpte min far en till en del af bränd egendom, som.
han företog sig att bebygga, i följd hvaraf ett antal murare
och timmermän der sysselsattes. Det var ifrån år 1812.
Egendomen låg näst intill det huset, hvarest vi bodde, och det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:15:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hljbio/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free