Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löjtnanten Grustaf Hjerta, hade väl en bestämd politiskt liberal
samt till och med starkt prononcerad demokratisk färg, men
hade tillika fått en viss förkärlek för Saint-Simonismen och
egde öfverhufvud föga inflytande. Kurir en hade längesedan
upphört. De båda dagliga tidningarne Journalen och
Stoch-holms-Posten befattade sig sällan med någon kritik, annat än
genom »insända» artiklar, som vanligtvis voro af sådan
beskaffenhet, att‘ ordet »insändt» öfver en artikel blef misstänkt
hos allmänheten och ansågs nära detsamma som om der stått
»på vederbörandes begäran». Stockholms-Postens redaktör
till-kännagaf några år senare sjelf att han haft en årlig pension
af konung Carl Johan, fastän den ej blifvit honom lemnad i
egenskap af tidningsredaktör, utan såsom för detta kapten vid
landtvärnet; och Journalens utgifvare, kanslirådet Wallmark,
hade i många år varit anställd såsom konungens lärare i
svenska språket. Dessa båda voro således bundna. Dagligt
Allehanda lade sig sällan i den inrikes politiken genom några
ledande artiklar, men hade likväl stundom intressanta referater
af utländska debatter i franska kamrarne och engelska
parlamentet. Dessa blad voro de bästa. Derjemte utgåfvos flera
tidningar, som enkom hade till syftemål att motarbeta de
konstitutionella och liberala idéerna, samt att förlöjliga eller
anfalla de riksdagsmän, som arbetade i frihetens intresse. Sådana
blad voro: »Den objudne gästen», hvars namn inom kort
förändrades till »Svenska Minerva», och för sina frihetsflendtliga
och absolutistiska åsigter snart i dagligt tal fick benämningen:
»Ryska Minerva», men var skrifven med talang och qvickhet,
redigerad af f. d. expeditionssekreteraren Askelöf; samt
danskaren och Stockholms tidning, båda salarierade från konungens
handkassa och mera underordnade samt utan allt anseende;
båda dessa voro pressens »enfants perdus», som »utan tvekan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
