- Project Runeberg -  Lifvet i ett svenskt straffängelse under 1860-talet samt Ett samhällets olycksbarn /
130

(1893) [MARC] Author: Hampus Frans August Lönegren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Det religiösa tillståndet inom fängelset - Den förhärdade brottslingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1-130

DET RELIGIÖSA TILLSTÅNDET.

förnärmad öfver, att jag icke trodde honom: «jag liar
talat sanning och kan icke hjelpa, att pastorn icke tror
mig. Jag skall visa att jag icke farit mod lögn, ty när
generaldirektören kommer och håller mönstring, skall
pastorn få höra, att jag vid mönsterbordet uppdukar, som
pastorn behagar säga, samma historia, om pastorn icke
nu vill göra, hvad som är pastorns pligt både enligt lag
och embetsed.

Oaktadt jag både med de ömmaste och allvarligaste
föreställningar sökte förmå honom hålla sig till sanningen
vidhöll han, att hans bekännelse icke var diktad och
slutade med att ödmjukt bedja mig uppfylla hans önskan,,
hvilket jag sluteligen lofvade göra.

Direktören ansåg liksom jag, att hela berättelsen
var diktad för att få komma ut och resa, hvarföre han
icke ansåg skäligt att fästa något afseende vid
densamma.

Då H. såg att inga åtgärder vidtogos med anledning
af hans bekännelse, blef han högst förtörnad och sade,
att det var sköna embetsmän, som hade kunskap om, att
ett dubbelmord var begånget, och icke sökte befordra
gerningsmannen till straff. Jag upphörde icke att besöka
honom, för att förmå honom till att bruka Guds ord och
bönen, för att derigenom kunna komma till frid. Allt
var förgäfves; Guds ord och bönen knnde han icke
erkänna vara till annan nytta, än att fördrifva tiden medr
och derföre, sade han, »läser jag någon gång, när jag
tycker att det är tråkigt här i cellen.»

Yid följande generalmönstring aflade H. sin
bekännelse för generaldirektör Almqvist, som förordnade att H.
skulle uppkallas till direktörsexpeditionen och, sedan han
der af fångpredikanten allvarligen blifvit uppmanad att
tala sanning, derefter, ifall han hade något brott att
bekänna, afgifva en fullständig berättelse om det begågna
brottet och dess utförande. Denna berättelse skulle
skrif-teligen upptecknas, af H. godkännas och af de närvarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:27:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hllifvet/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free