Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ungt blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Väl sagdt, ers excellens. Alla dessa äro utmärkte
hjältar och skola nog förstå att gifva både de kejserlige
och polacken smörj — men bland dem finns ännu en, som
ni törhända icke gifvit akt på... Min Lennart är dock den
bäste af dem alla.
Vid den oansenlige Lennart Torstenssons sida stod Nils
Brahe ifrigt lyssnande till hvarje ord, som flöt från hans
äldre stridskamrats läppar.
Unge grefve Nils var en ståtlig gestalt. Lång till
växten, smidig och välbyggd med ett öppet, manligt ansigte
såg han ut som en ung hjälte. Under den gråa, mjuka
filthatten, hvars främre brätte var uppvikt, och i hvilken
en röd plym var fäst med en agraff af pärlor, föll ett
stripigt, kastanjebrunt hår ned öfver de breda axlarne. Näsan
var rak och kraftig. Öfver de små, stålgrå ögonen höjde sig
ett par starka ögonbryn. De ljusbruna knäfvelborrarne
voro käckt uppvridna.
Grefve Nils, som, fastän öfverste för uppländingarne och
vida berömd för sin tapperhet, endast räknade tjugusex
vårar, var litet sprättaktig af sig. Han bar en gul
klädeströja med klufna skört och uppskurna ärmar, vida byxor
af himmelsblå sammet, som sträckte sig ned till de svarta
kragstöflarne, kantade med hvita spetsar. Öfver axeln var
kastad en spansk kappa af mörkblått siden. I det breda
axelgehänget af läder satt en lång, fransk värja med
stålbygel.
— Brahe! ropade plötsligt konungen.
Grefve Nils skyndade till honom och saluterade med
värjan.
— Jag behöfver en pålitlig karl, som känner trakten
för att i natt skicka honom med bref till Oxenstierna i
Stockholm. Vet du någon, som är hemmastadd på vägarne?
— Ja, ers majestät, svarade Brahe. Jag har bland
mitt folk en ung ryttare, Stjernstråhle, som är härifrån
orten.
— Ar han att lita på? frågade Gustaf Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
