Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ungt blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är han. Han önskar intet högre än att tjäna
sin konung och brinner af ärelystnad att utmärka sig.
— Godt! Kalla hit honom!
Brahe styrde sina steg mot de två vännerna, som stodo
och pratade vid relingen.
— Nu, Stjernstråhle, ropade han och log, da han såg,
hur det ryckte till i den unge mannen — nu får du ett
viktigt uppdrag. Kungen vill tala vid dig. Det ar fråga
om att rida med bud till Oxenstierna. Tror du, att du
hittar i mörkret?
— Har ridit vägen många gånger nattetid, herr
öfverste, svarade Stjernstråhle.
— Jag kan tro det. Nå, skynda dig nu till kungen.
Stjernstråhle ilade fram till Gustaf Adolf. Da han kom
på tre stegs afstånd från denne, tog han hatten i hand
och bugade sig så djupt att plymerna sopade däcket.
Gustaf Adoif betraktade med välbehag den vackre
ynglingen.
Smärt och rak som cn ung tall stod Carl Stjernstråhle
inför konungen. Hans blå ögon strålade af ifver och glädje
och blickade fast in i konungens. Från hans rena panna
föllo mörka, ringlande lockar ned på den snohvita kragen
rikt kantad med brabantska spetsar. Munnen lyste rod
som ett moget körsbär, och ofvan den af gryende
mustascher svagt skuggade öfverläppen sprang fram en djärft
böjd näsa. Carl Stjernstråhle var mörk, och han nu
stod inför den guldblonde, fyllige konungen med det vackra
leendet och de flammande ögonen, utgjorde de två
ypperliga typer af svensk krigare.
En svag rodnad steg upp på Stjernstrahles kinder. Ha
stod vördnadsfullt med hatten i hand och betraktade
uppmärksamt konungen.
Denne såg forskande några sekunder pa honom och
yttrade sedan:
— Känner du säkert vägarne till Stockholm.
_ Ja, ers majestät, svarade Stjernstråle och
bugade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
