Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifva fältskären, mäster Dam, att förbinda honom,
hvilken ock i brist af sjukhus måste föra honom med
sig till Stockholm, för att der läka honom” *). Det
var åter vid denna tid eller 1710, som Cousistorium,
på sätt i programmet berättas, djupt kände förlusten
af Hoffvenius och bittert beklagade sig deröfver.
Vid betraktelsen af Hoffvenii minne, bör man
icke heller förgäta, att den märkvärdiga frukten af
hans verksamhet till läkarebildningens befordran,
uteslutande härrörde ifrån honom sjelf. Af
Rud-beck fick han, med undatag måhända af de 2 eller
3 första åren af deras gemensamma tjenstgöring, icke
det ringaste biträde. Både sina egna och Rudbecks
tjensteåligganden såsom lärare måste han sedermera
ensam bestrida. Åfven på de materiella medlen för
utöfningen af medicinens lärarekall, gjorde Rudbeck
inkräktningar. Så var t. ex. under hela Hoffvenii
tid, medicinse adjunktslönen anslagen till trädgårdens
underhåll.
Hoffvenius var således en läraregestalt, som står
ensam i vårt universitets historia. Han verkade på
ungdomen, på allmänheten, och på det
vetenskapliga samfund han tillhörde med en så stark och
lefvande förmåga, att ingen professor i Upsala, icke
en gång Linné sjelf, kan deruti med honom
jem-föras. Hvad han uträttade till uppfostran af verklige
läkare i vårt land, är det största och tillika det mest
uppenbara och obestridliga exemplet af lärarenit och
läraresnille, som finnes i Svenska bildningens häfder.
Hoffvenii lärarecharacter, på hvilken jag ofta
tänker med beundran och vördnad, berodde på en
egenartad utvecklingsform af det academiske
studii-lifvet, af en annan och högre betydelse, än den van-
*) Detta är då en så högst besynnerlig anecdot, att
man knappt kan sätta tro dertill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
