Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 fritz reuteft.
»Penna och papper äro här; men vårt bläck har torkat
in, vi äro icke mycket för skrifveri; vi skrifva endast, då
hofrådet Ahmann är här.»
»Det är sant,» sade hans höghet, »ack, du min Gud!
— Skaffa genast hit bläck!»
Hans höghet hoppades, att konrektorn na ville skrifva
bort åskvädret, såsom somliga människor skrifva bort febern.
Bläcket kom, och konrektorn skref. — Min Gud, tänkte
hans höghet, huru är det möjligt, alt karlen kan skrifva
under ett sådant väder!
Då konrektorn slutat att skrifva, läste han upp:
Halsband hade bestraffats alldeles oskyldigtvis, genom en blott
förseelse och i öfverilning (där stod ej nämndt om, hvem
som gjort sig skyldig därtill); sedan hans oskuld vid
närmare undersökning kommit i dagen, hade han
ögonblickligen lösgifvits ur fängelset, och en hvar, som någonsin
förehöll honom denna arrestering eller räknade honom den
till en skam, hotades med det hårdaste straff.
»Seså,» sade konrektorn, »skrif nu under, ers höghet.»
Hans höghet ville icke, han undertecknade i allmänhet
mycket ogärna, och det var endast med knapp nöd, som
hofrådet Altmann kunde få honom därtill, och nu därtill i
ett sådant väder!
Men vår Herre talade ett par gånger hotande med
under konrektorns föreställningar, och det verkade.
»Är ni inte nu mycket lättare till sinnes efter denna
handling, ers höghet?»
»Visst icke!» sade hans höghet. »Åskvädret måste först
vara öfver.»
Han narrades ej, utan sade rena sanningen, ty det
finnes verkligen personer, som småningom försjunkit så
djupt i själfviskhet, att de ej ens kunna glädja sig eller i
sitt inre känna lycka, om de någon gång tillfälligtvis kunna
vara sina medmänniskor till hjälp.
Åskvädret var öfver. Rand stack in hufvudet genom
dörren: »Nu är det öfver, fru Schult säger, att det varit
sju olika åskväder.»
Konrektorn gick och tog med sig skrifvelsen, hans höghet
drog ett djupt andedrag och sade för sig själf: »Sju stycken I
Och det visste han på förhand! Det är en oförskämd
karl med sina fördömda talesätt. Huru skall det väl gå
med den vördnad, som hvarje undersåte är mig skyldig.^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
