Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3 i
Men jag kan icke undvara honom, ty han har aUtför god
reda pä väderleksförhållandena. Och han vill gifta sig!
Men vänta bara!»
Konrektorn gick öfver torget hem till sitt, sägande för
sig själf: »Jag blir då aldrig klok i hela mitt lif. Skall
jag ständigt vara en sådan gammal åsna, som jag alltid
varit? Hvarför skall jag lägga näsan i andra människors
angelägenheter? Höll jag inte en ordentlig predikan för
hans höghet I Gud bevare oss — en sådan dumhet! Om
det ändå vore en riktigt dålig karl, som gör orätt utan att
frukta för själfva djäfvulen, till hvars samvete man talade
vid ett högtidligt tillfälle, vore han ock furste tio gånger
— men en gammal käring, som är rädd för åska — att
tröska långhalm och vilja omvända en karl, som är för
svag för såväl det goda som det dåliga?! Konrekor 25£pinusI
Konrektor ^Epinus 1 Om folk visste det, tänk hvad de då
skulle skratta! Nå, låt se, jag skulle kunnat handla
klokare; men jag har ändå ernått, hvad jag ville, om jag också
skjutit bort för mycket krut därpå. I dag kan jag likväl
göra tre människor glada. Diem non peråidih^
Därmed trädde han in i sitt hus och det kom väl till
pass, att han medförde någonting till att göra hjärtan glada
med, ty i gårdsrummet hemma hos honom rådde åter stor
bedröfvelse.
När ett åskväder drar upp på himmelen, så samlas
husets invånare i ett rum, likt en hjord, när lejonet ryter
därute, de söka skydd hos hvarandra, fastän de mycket väl
veta, att ingen af dem kan hjälpa den andre.
Afven grannar bruka, när de bo ensamma, samlas, och
kommer åskan om natten, så koka fruntimren kaffe, för
att de skola trösta sig därmed i sin ångest, hvilket då också
lyckas, när ovädret är öfver.
I dag hade mamsell SoUmann äfven känt sig mycket
ensam i sitt jungfrustånd, och emedan värdens familj rest
bort, hade hon sökt skydd hos Dorotea Holz. Gemensam
fara för tillsammans personer, hvilka annars icke kunna
riktigt tåla hvarandra, och mjukar upp äfven de hårdaste
hjärtan. Dorotea hade därför också i känslan af egna
svårigheter efter omständigheterna ganska vänligt emottagit
mamsell Soltmann och hade anvisat henne plats i det
säkraste hörnet, långt ifrån fönstret, på sin mjuka olyckskudde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
