Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om häxväsende och vidskepelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Högsjö sockens gamla kyrkoböcker icke blifvit
uppbrända af ryssarne 1721, så torde åtskilligt härom
kunnat klargöras hvad Högsjö beträffar, men som nu
fortlefver endast såsom muntliga traditioner, som gå
släktled efter släktled från far till son.
En sådan sägen skall jag emellertid skildra. Jag
hörde den en gång för flere år sedan af en gammal
numera afliden vän i Kärrby, då vi en kulen höstkväll
sutto framför brasan i hans kammare och språkade om
gångna tider.
"En häxa skulle", så berättade han, "brännas här i
Högsjö. Hon hade under sin hufva, som begagnades på
den tiden, en orm, som var alldeles röd. Den stackars
människan blef ställd på bålet, som antändes, men det
ville icke brinna. Gång på gång sökte man få bålet i
brand, men det gick ej. Så undersöktes både bålet
och kvinnan. Man fann då under hennes hufva en
vederstyggligt ful, röd orm. Sedan ormen, för hvilken
de kringstående nyfikna hyste en förskräcklig fasa
blifvit bortpetad med en lång stör och ihjälslagen, tändes
bålet ånyo. Nu brann det, och den arma varelsen
brändes under hjärtskärande ångestrop."
Det var tyst i kammaren under den gamles berättelse,
som åhördes af gårdsfolket. De hade nog hört den
berättelsen förr, men den var ständigt lika gärna hörd
om och om igen. Ingen tviflade på dess
sannfärdighet.
Först år 1779 afskaffades dödsstraffet för trolldom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
