Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - I. Den första Helsningen (1267)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 156 —
har ännu ej vidrört hans tinningar. Han är
således ej Herrans smorda, och dessutom
endast en ärelysten yngling, som upprest sig
mot sin rätte konung, hvilken den helige
fadern insatt."
"Men hans ungdom, vördige fader,"
återtog Gaëtano.
"Man måste upprycka ogräset innan det
ännu hunnit sprida sig och förgifta den
öfriga säden. Men jag ser, att du ej är hugad
att förtjena hundra scudi. Nå, nå, det
finnes väl någon annan, som ej är så
samvetsgrann."
"Väl ville jag, vördige pater; men ..."
»Skynda, säg ut!"
"Men utan absolution."
"Hvad, din narr; för en hedning?"
"Är det så, då kunde jag väl — men det
var ej så jag menade — jag talade endast om
mig sjelf."
"Nå väl, min mildhet och eftergifvenhet
gå äfven så långt. Hundra scudi och
absolution för alla dina synder, så väl för dem
du begått, som dera du kommer att begå;
är du nu nöjd?"
"Åh ja, vördige pater; men skulle ..."
"Välj emellan det jag nu föreslagit dig
eller kyrkans förbannelese!"
"Ack, vördige fader, gif mig då er
välsignelse," utbrast värdshusvärden darrande, i
det han knäföll och korsade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
