Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - III. Afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 196 —
förändrat sig i Verona. Uti ett lågt, men
långt rum på Castel Vecchio, med spärrar i
taket och rutigt marmorgolf. satt, vid ett
bord längst fram i salen, Konradin, med
hufvudet lutadt i handen. Framför honom
låg ett påbörjadt bref, och Öfver de förr så
blomstrande, nu. likbleka kinderna
nedrullade då och då en stor tår. Pennan hvilade
orörlig i handen, och ögonen stirrade stelt
framför sig, såsom voro hans tankar
sysselsatta med något för hans närvarande
omgifning fullkomligt fremmande föremål. Med
tysta steg inkom Fredrik af Österrike i
rummet, gick fram till honom, och lade sakta sin
hand på hans axel. Leende genom tårarne,
upplyftade Konradin ögonen till sin vän.
"Mod, mod, min stackars Konradin,"
började denne. "Vill du vara en man, och låter
sådana småsaker gå dig till hjertat! Hvad
rår du derföre, att armod och nod innästlat
sig i din här, att den dagligen
sammansmälter genom rymningar från den bannlyste,
som ingen vill tjena? Du har ju ännu din
stjuffader och din morbror qvar med sina
skaror, och så länge de qvarstanna här, är
du stark nog att kunna våga ett fälttåg."
"Deröfver sörjer jag icke ett enda
ögonblick," svarade Konradin; "mina tankar
voro hos min moder, min goda, ömma moder.
Jag föreställde mig hennes oro öfver
utgången af detta företag, då hon af hemvandrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
