Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - IV. Återseendet (1268)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 216 —
Solen uppsteg praktfull ur sin fuktiga bädd,
och dränkte i sitt eldhaf den allt mattare och
mattare rosenglans, som föregått den. En
balsamisk vårluft ingöt frid och längtan i
själen. Pisa, den prunkande palatsstaden,
syntes såsom utdöd; ty hela dess folkmängd,
gamla och unga, rika och fattiga, alla hade
utströmmat utom norra stadsporten. Var
det för att njuta af den friska morgonsvalkan,
eller lockade den något annat skådespel? Vi
skola snart förnimma det. Emellertid var
det en skön syn, att skåda den otaliga
menniskomassa, hvilken, så långt ögat kunde
räcka, trängdes under de på båda sidor om
den breda, stenlagda vägen planterade
kastanjerna. Öfver den brokiga mängden svajade här
och der en riddares fladdrande plymer och
guldstickade kappa, eller höjde sig en ädei
fruntimmersgestalt, med sin tätt åtsittande
hufva, den stärkta ringkragen och sina
glänsande smycken, på en sedig gångare, hvilken
icke behöfde pågens ledande hand, för att
säker och oskadd bära sin sköna börda genom
det stojande folkhvimlet. Nu hördes ljudet
af raska hofslag från stadssidan till; mängden
delade sig, lyftade sig på tåspetsarne,
knuffades och usträckte halsarne, och i spetsen
för ett talrikt, glänsande följe af adeln och
borgerskapet, syntes Konradin i sin krönta
hjelm, hvarpå de svarta och gula fjädrarne
majestätiskt gungade. Vid hans åsyn utbrast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
