Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - V. Spådomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 233 —>
sakta sade: "Mod, sköna jungfru*)! Ser jag då
så farlig ut?" Blossande röd mottog hon
åter kransen och ville fortfara — "vågar
erbjuda den unge hjelte, som befriat vårt
fosterland, dess okonstlade gärd af tacksamhet;5*
men nu sveko henne åter orden, och hon
måste upphöra. För att befria henne från sin
förlägenhet, yttrade Konradin, i få, men
hjert-liga ord, sin erkänsla för Romrarnes välvilja,
men tillade derjemte, det han rodnade att
emottaga denna ärebetygelse, hvilken
tilldeltes endast bepröfvade hjeltar, och helst i
denna stad, deras vagga; hans föresats var
likväl orubblig, att göra sig förtjent deraf. Under
höga bifallsrop fortskred tåget uppför trappan.
Flickorna, som emellan sig förde Agnese,
hvilken småningom återhemtat sig, gingo
framför konungen och utströdde blommor.
Uppkommen på trappans öfversta spets,
vände sig nu Konradin, för att än en gång tacka
det romerska folket. Hans gyllne,
hermelinprydda mantel, det gullgula håret, som i
bucklor nedföll derpå, och slutligen den
gyllne, treuddiga kungakronan, allt bidrog att
omgifva den blomstrande ynglingen såsom
med ett helgonsken; och då nu flickorna,
hvilka stodo bakom honom, på sina händer
+) Såsom bekant är, erhöllo vid denna tid
endast den högsta adelns döttrar denna
benämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
