Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VII. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröst mot de afgrundspassioner, äregirighet
och penningbegär, hvaraf han behen skades;
men snart segrade de senare, då de hviskade
i hans öra: det onda är skedt; det kan ju
icke mera hjelpas!
Agnese nedsjönk i den maktlöshet, som
merendels brukar åtfölja vansinnets utbrott, och
nu lade han henne försigtigt i armarne på
hennes qvinliga omgifning, befallte dem
bortföra samt med största ömhet vårda henne,
trodde sig nu rättfärdigad i allas ögon, och
vände sig, sedan hans befallning blifvit
fullgjord, med ett ansigte, hvarpå numera
intet spår af rörelse förmärktes, till fångarne,
och sade: "Min frihet, ja, mitt lif är
hotadt, orn jag icke Utlefvererar er. Konung
Carls af Anjou skaror omringa på alla sidor
denna borg, och utloppet i hafvet tillspärrar
hans amiral med sin flotta. Ingen undflykt
är således möjlig. Han har dessutom med
skym fl ig död hotat hvar och en, som
beskyddar eller gömmer någon förrädare. Ni
ser således, att jag af en oundviklig
nödvändighet är tvungen till detta steg; men på det
ert behandlingssätt må blifva så mildt som
möjligt, öfverlemnar jag er i denne helige
mannens händer. Må han göra med er hvad
honom för godt synes. Jag tvår mina händer."
Han ville lemna rummet; men förgrymmad
framsteg Konradin och ropade: "Du kallar
oss förrädare, och är dock sjelf den störste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
