Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Diomedes' hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE SÅNGEN.
Diomedes’ hjältebragder.
Där blef nu Tydeus’ son Diomedes af Pallas Athene
rustad med styrka och mod, att han måtte bland alla argiver
glänsa som yppersta man och förvärfva ett strålande rykte.
Lysa hon lät från hans hjälm och hans sköld en osläckelig
flamma,
liknande stjärnan i glans, som i höstliga nätterna strålar
klarast af alla och badat sig nyss i Okeanos’ flöde:
sådan var elden, som brinna hon lät från hans hufvud och
skuldror;
därpå i midten hon dref honom in, där vimlet var tätast.
Dåres bland troerna hette en man, förmögen och frejdad,
som var Hefaistos’ präst; två söner han hade i hären,
bägge förfarna i all slags kamp, Idaios och Fegeus.
Dessa ur lederna stormade fram Diomedes till mötes,
samman på vagn, medan själf till fots han stridde från marken.
När de nu ilande fram hade hunnit hvarandra helt nära,
först af Fegeus då slungades af iångskuggande lansen,
dock hans uddiga lans flög Tydiden tätt öfver vänstra
skuldran och träffade ej, och därefter den starke Tydiden.
slungade sin, och förgäfves ej flög honom lansen ur handen;
midt uti bröstet på Fegeus den tog, och han föll ifrån vagnen.
Sprang då Idaios flyende ner från den prydliga vagnsstoln
utan att våga sig fram att försvara sin stupade broder;
säkert ej heller han själf skulle svarta förgörelsen undgått,
om ej Hefaistos i natt honom höljt och ryckt undan och räddat,
för att hans åldrige präst ej måtte bli alldeles tröstlös.
Hästarna strax därifrån dref sonen af modige Tydeus
och dem åt svennerna gaf att dem föra till halkade skeppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
