Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Diomedes' hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna han slungade hårdl på Aeneas i höften, där låret
ledar mot höftens ben, på det ställe, som kallas för skålen;
krossad blef skålen, och slitna itu blefvo senorna bägge,
kantiga stenen ref huden utaf, och den sårade hjälten
dignade neder på knä och med seniga handen mot jorden
stödde sig än, medan svartaste natt betäckte hans ögon.
Där skulle nu ha förgåtts härskarornas höfding Aeneas,
om han ej varsnats i tid af dottern till Zeus, Afrodite,
modern, som honom en gång hade aflat med herden Anchises.
Genast kring älskade sonen hon slog sina bländande armar
och framför honom en flik af sin strålande slöja höll utbredd
att honom skydda mot sår, så att ej af danaerna någon
skulle nu jaga sitt spjut i hans bröst och lifvet förgöra.
Därpå sin älskade son hon begynte att bära ur striden.
Ej hade Kapaneus’ son låtit falla ur minnet det uppdrag,
som honom gifvit helt nyss Diomedes, väldig i härskri,
utan tillbaka han höll sina egna stampande hästar
undan från stridens brus, med tömmarna bundna vid karmen,
sprang till Aeneas’ vagn och hans fagermaniga hästar
dref ifrån troerna bort till de benskenklädde achaier
och åt Deipylos gaf i förvar, den vän honom kärast
bland jämnåriga var, ty i allting tänkte de lika.
Denne till skeppen dem förde, men själf sprang hjälten tillbaka,
steg på sin egen vagn och grep fatt i de glänsande tömmar5
och efter Tydeus’ son med de stampande hästarna ifrigt
jagade fram; men denne då just med den mordiska kopparn
Kypris förföljde; han såg det var en af de svaga gudinnor,
ej af de starka, som råda med makt i de dödligas härnad,
hvarken Athene själf eller stadshärjarinnan Enyo.
Och då han, rusande hän genom vimlet, nådde gudinnan,
sträckte sig fram för att gifva en stöt den starke Tydiden
och med ett ansprång träffade då med den stingande lansen
spensliga handen, och udden på stund upprispade hullet
tvärs genom himmelska skruden hon bar, som chariterna virkat,
öfverst vid leden; då rann af gudinnan ambrosiska blodet,
saften, som flyter så ren i de saliga gudarnas ådror;
ej ha de glödande vin till sin dryck eller bröd till sin föda,
därför de hafva ej människoblod, men odödliga kallas.
Strax med ett jämrande skri hon släppte då sonen ur famnen,
men han på armarna togs och blef räddad af Foibos Apollo*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
