Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Spejaren Dolon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hören, I vänner, ett ord, I argivernas furstar och rådsmän I
Tager jag fel eller gissar jag rätt? Men jag måste det säga.
Hofslag ljuda i örat af raskt framsprängande hästar.
Ack att det vore Ulysses, som nu med den starke Tydiden
komme i brådaste fart uppå stampande trolska hästar!
Men i mitt sinne jag storligen räds, att från troernas hopar
något fördärfligt har händt argivernas ypperste hjältar.»
Innan han än hade talat till slut, voro själfva de framme.
Neder af hästarna sprungo de strax, och de andra med glädje
togo emot dem med vänliga ord och med hjärtliga handslag.
Därpå dem frågade först vaglnskämpen Gereniske Nestor:
»Säg mig, Ulysses, du frejdade drott, du achaiernas ära:
hvar han I dessa hästarna fått? Han I ända i lägret
vågat er in, eller skänktes de er af en gud, som er mötte?
Huru förunderligt lika i glans med den strålande solen!
Ständigt jag tumlar med troerna om, och jag menar att aldrig
sittei vid skeppen jag kvar, fastän grånad i striderna redan;
aldrig ännu i mitt lif har jag ändå sett maken till hästar,
utan jag tror, att er mötte en gud och dem skänkte åt eder.
Bägge er älskar ju högt molnskockaren Zeus, och ej mindre
älskar er dottern af Zeus, strålögda gudinnan Athene.»
Honom svarade då den mångförslagne Ulysses:
»Nestor, du Neleus’ son, du achaiernas ära och stolthet!
Lätt det är för en gud, att än skönare hästar än dessa
skänka, ifall han så vill, ty allsmäktige gudarne äro.
Men de hästarna här, om hvilka du frågar, o gamle,
kommit från Thrakien nyss; deras herre för tappre Tydiden,
föll och med honom ej färre än tolf hans yppersta kämpar.
Trettonde mannen den spejaren var, som vi nära till skeppen
dräpte, den Hektor sändt ut och de andra af troernas furstar,
för att han noga hos oss skulle genomspeja vårt läger.»
Sade och därmed dref fram öfver grafven de stampande hästar,
jublande högt, och med fröjd de andra achaierna följde.
Men när de kommo så fram till Tydidens präktiga krigstäft
bundo de hästarna där med vältillsnidade remmar
genast vid krubborna fast, där Tydidens eldiga hästar
stående voro i rad och åto det ljufliga hvetet.
Bak i sitt höfdingaskepp deras blodiga byten från Dolon
lade Ulysses ner, tills han offret beredt åt Athene.
Därpå i hafvet de Vadade ut och den ymniga svetten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
