Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Spejaren Dolon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när till konungen kom den modige sonen af Tydeus,
denne den trettonde blef, som han skilde vid ljufliga lifvet,
just som han suckade djupt, ty en mardröm stod vid hans
hufvud
under den natten; Athene den sändt, det var sonen af Tydeus.
Men under tiden Ulysses i hast hans stampande hästar
löste Och band dem med tömmarna hop och dref dem ur vimlet,
piskande på dem med bågen han bar, ty att glänsande piskan
taga från vagnen med, det hade han alls icke tänkt på.
Därpå han hvisslade sakta ett tag åt den ädle Tydiden.
Denne där tvekande stod om hvad nu vore djärfvaste dådet:
månne att konungens vagn med hans däri liggande rustning
draga vid stången bort eller lyfta i höjden och bära
eller att flere ännu af de thrakiske kämparne döda?
Medan han detta begrundade än, då stod vid hans sida
Pallas Athene och talade så till den ädle Tydiden:
»Tänk uppå återvägen, du son af den modige Tydeus,
ner till de halkade skeppen, att ej som en flykting du kommer.
Minns, att en annan gud kunde väcka nu troerna också.»
Sagdt, och han rösten då kände igen af gudinnan, som talte,
och han på hästarna svängde sig upp, och Ulysses med bågen
gaf dem ett rapp, och de flögo åstad mot achajiska skeppen.
Dock ej i blindo på vakt stod Apollo med bågen af silfver,
utan Athene han såg, hur horn följde Tydiden i fjäten.
Harmsen på henne, begaf han sig in i den troiska hären;
där han Hippokoon väckte, som en af de thrakiske drottar
var och med Rhesos i släkt; och denne ur sömnen då uppfor;
och när han platsen såg tom, där de eldiga hästarna rastat,
och när han kämparne såg i sitt blod uppgifvande andan,
brast han i klagan och ropte vid namn sin älskade frände.
Och ibland troerna blef det ett skri och ett larm utan ände,
medan de strömmade till och med häpnad de grufliga dåden
sågo af hjältarne två, som nu voro på väg ner till skeppen.
Men sedan dessa till platsen nått fram, där de spejaren dödat,
då höll de eldiga hästarna in Zeus’ älskling Ulysses,
och Diomedes hoppade af och det blodiga bytet
räckte Ulysses i händerna fort och sprang åter på hästen.
Hästarna fingo ett lapp, och i flygande fart gick det undan
ner till achaiernas skepp, dit de längtade ifrigt att komma.
Nestor af alla då först deras hofslag hörde och talte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
